Bloggarens tio budord

Då jag bläddrade igenom det senaste numret av tidningen Kyrkpressen hittade jag "Bloggarens tio budord". Tänkvärda ord som också går bra att tillämpa på t.ex. sociala nätverk.

1.Du ska inte sätta bloggen framför din integritet.

2.Du ska inte göra din blogg till en avgud.

3. Du ska inte missbruka ditt alias för att synda anonymt.

4.Kom ihåg sabbaten och ta ledigt från bloggen en dag i veckan..

5.Visa högre aktning för dina bloggkolleger än dig själv, och blås inte upp deras misstag.

6.Du ska inte dräpa någon annans anseende, rykte och känslor.

7.Du ska inte använda internet till att begå eller tillåta äktenskapsbrott i din fantasi.

8.Du ska inte stjäla en annan persons innehåll.

9.Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot dina bloggvänner.

10.Du ska inte ha begär till din nästas besöksstatistik. Var nöjd med ditt eget innehåll.

Cyberhot - veckoartikel

I veckoartikeln Emerging Cyber Threats, Report for 2009" diskuteras olika former av cyberhot såsom sabotageprogram, botnets, cyberkrigföring och cyberkriminalitet. Cyberhot kan rikta sig mot en enskild individ eller mot större grupper, t.ex. företag, organisationer eller länder.

Olika sociala nätverk, såsom Facebook och MySpace, är väldigt populära nuförtiden, vilket har gjort att det blivit allt vanligare att sprida bla skadeprogram via dem. Ett Facebook-meddelande från en vän kan innehålla en länk till en video i You Tube. Då man klickar på länken skall man installera den senaste versionen av Flash Player, men det man egentligen installerar är ett sabotageprogram. Via de social nätverken med många användare kan sabotageprogram snabbt spridas till många datorer. Identitetsstöld är också ett växande problem i de sociala näteverken. Då vi skapar profiler i social nätverk lämnar vi ut en mängd uppgifter och ofta också bilder på oss själva. Nätverksskaparna garanterar inte att uppgifterna hålls privata. För en tid sedan ingick i tidningen Hufvudstadsbladet en artikel om en 16-årig pojke vars identitet i Facebook blev stulen, vilket ledde till att någon skickade en massa otrevliga meddelanden i hans namn.

Många säkerhetsexperter anser att att traditionell krigföring allt oftare kommer att ledsagas av cyberkrigföring. Vårt samhälle är väldigt beroende av fungerade it-infrastruktur, så cyberkrigföring kan gå ut på att lamslå ett lands internettrafik eller störa el- och vattentillförseln. Med små medel och relativt låga kostnader kan man via cyberkrigföring skapa stort kaos.

Eftersom det i dagsläget inte finns någon som styr och kontrollerar internet och inga hållbara lagar blir cyberkriminalitet en allt större organiserad affärsverksamhet. Redan nu kan man köpa specialdesignade sabotageprogram med vilka det går att spionera på företag eller snappa upp kreditkortsuppgifter.

Internet är ett öppet och användarvänligt system, vilket också har sina nackdelar. Ett öppet system är sårbart. För att internet skall skall vara, åtminstone relativt tryggt, att använda krävs det att man har fungerande brandmur och antivirusprogram på sin dator. Speciellt i Kina används piratkopior av olika användarprogram. Många datorer saknar också antivirusprogram. Detta gör att det i Kina går lätt att starta spridningen av olika sabotageprogram och botnets.

Då vi talar om Internet ser jag också maktcentraliseringen som en form av cyberhot. Företaget/sökmaskinen Google är för tillfället den största sökmaskinen och har samlat en mängd uppgifter om enskilda människor, företag och länder. En stor mängd information leder vanligen till stort inflytande och stor makt.

Cyberhot (övning 10.2)

Jag har bekantat mig med användaravtalet för det social nätvetket Ning. För att registera sig i Ning bör man vara minst 13 år. Det är emellertid svårt att övervaka att åldersgränsen följs, då de uppgifter man anger vid registreringen inte går att kontrollera.

För att registrera sig i Ning (Ning ID) krävs att man anger namn, e-postadress, födelsedatum och lösenord. Därtill kan man om man vill skapa en Ning Profil med ytterligare personuppgifter och foto. Profilen kan man välja att hålla privat eller allmän. Väljer man att hålla sin profil privat kan Ning dock inte garantera konfidentalitet. Trots att Profilen är privat har Ning fri tillgång till uppgifterna. Då man går med i något nätverk (grupp) får nätverkets upphovsman tillgång till uppgifterna (utom lösenordet)i Ning ID. Väljer man att till sitt nätverk eller sin Profil koppla någon applikation, t.ex. Facebook, får också dessa tillgång till dina uppgifter i Ning.

Användaren äger alla rättigheter till det material han/hon lägger ut i Ning och ansvarar också själv för innehållet. Enligt användaravtalet har Ning rätt att fritt använda, publicera och distribuera allt material som finns i Ning för t.ex. marknadsföring.

Om ett nätverk i Ning läggs ner och material du lagt ut försvinner tar Ning inget ansvar för detta. Ning förbehåller sig emellertid rätten att kopiera material för arkivering. Man bör vara medveten om att även om man avslutat sitt medlemsskap kan innehållet man lagt ut fortfarande finnas kvar någonstans i Ning Plattformen, t.ex. i någons Profil, RSS-flöde eller i Nings arkiv.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att man som medlem i Ning har ett stort ansvar och många regler att följa medan Ning har ett väldigt litet ansvar men stora rättigheter gällande medlemmarnas material. I användaravtalet meddelar Ning att användarna äger alla rättigheter till sitt material, men är det verkligen så? Ning kan ju fritt använda medlemmarnas material för marknadsföring.

Eftersom Ning inte kan garantera anonymitet eller konfidentialitet för det material man lägger ut på Ning bör man noga tänka igenom vilka uppgifter om sig själv man lämnar ut i t.ex. sin Profil. Trots att man avslutat sitt medlemskap och tagit bort allt material man lagt ut, kan uppgifter fortfarande finnas kvar någonstans i plattformen eller i Nings arkiv.

Jag ser ingen större risk för ett bibliotek att registrera sig i Ning. Biblioteken är offentliga institutioner så bibliotekens uppgifter är ändå allmänt tillgängliga. Presenteras bibliotekets personal närmare, måste varje bibliotekarie få ta ställning till vilka uppgifter man vill lämna ut om sig själv. Alla vill kanske inte skapa en Profil eller lägga ut sitt foto i Ning.

Föreläsning i Second Life

Det var intressant att prova på föreläsning i Second Life. Fördelen är ju att man inte behöver bege sig till en föreläsningssal, utan kan sitta hemma vid datorn med en kopp kaffe bredvid sig och lyssna till föreläsningen. Frågor och kommentarer kan ske via chattfunktionen. Ljudkvaliteten och volymen var en aning dålig i början av föreläsningen; knattret från tangenterna då vi chattade gjorde det svårt att höra vad Isto sade, trots att jag hade volymen på max. Jag märkte att ljudvolymen blev bättre då jag zoomade in mig helt nära skärmen, vilket å andra sidan gjorde att jag inte riktigt kunde njuta av den fina miljön vi satt i. Tangentljudet går kanske att dämpa, men mitt under föreläsningen är det svårt att söka reda på en dylik funktion. Bilderna på screenen var informativa, men för endel bilder tog det så länge att bli skarpa att jag aldrig hann läsa dem innan de ersattes av följande bild.
Som helhet var föreläsningen en positiv upplevelse och jag kan bra tänka mig att delta i fler föreläsningar i SL, men jag måste nog konstatera att jag trots allt känner mig mera delaktig under en föreläsning i "real life" tillsammans med "riktiga" människor.

Second Life (veckoartikel, övning 9.1)

Veckoartikeln Second Life, bibliotekariens andra liv diskuterar Second Life ur bibliotekssynvinkel. Second Life (SL) är en tredimensionell virtuell värld, grundad 2003 av Linden Labs i San Francisco. SL skapas av användarna. För att bli invånare i SL registrerar man sig och skapar en rollfigur, en avatar. Sedan är det fritt fram att umgås med övriga invånare, upptäcka nya platser, skapa hus, möbler kläder m.m. eller delta i utställningar, konserter, undervisning och diskussioner.

SL erbjuder många användningsmöjligheter gällande undervisning och möten. Flera företag använder SL i stället för videokonferenser och här hålls personalmöten. Också universitet och bibliotek har verksamhet i SL. Universitet och högskolor ordnar undervisning i form av föreläsningar och grupparbeten. Biblioteksprojektet i SL startade våren 2006. Många av biblioteken i SL är samlade i Info Island-ögruppen som i dagens läge består av ca 40 öar. SL erbjuder bibliotekarier från olika delar av världen goda möjligheter att träffas och utbyta idéer och erfarenheter.

På vilket sätt betjänar då biblioteken i SL sina kunder? Bibliotekets referenstjänst är bemannad med bibliotekarier eller värdar ca 80 h/vecka. Målet är att via internationellt samarbete kunna ha bemanning dygnet runt. Pesonalen besvarar både frågor om SL och referensfrågor med anknytning till det "verkliga livet". Biblioteken erbjuder ett mångsidigt utbud av tjänster och program i form av t.ex. författarbesök, litteraturdiskussioner, kurser, föreläsningar och utställningar. Böcker finns i form av anteckningskort (notecards), HUD (heads up display) och länkar till webben. (Bell et al. "Enjoying Your First Life? Why Not Add a Second?, s. 1-2)

Biblioteken bör erbjuda service där kunderna finns. I SL kan biblioteken nå internetanvändare, såsom invånarna i SL, samt via SL marknadsföra sina tjänster i det "verkliga livet". Många bibliotek i SL är i dagens läge koncentrerade till ett ställe, Info Island", vilket kan vara både en fördel och en nackdel. Då bibliotekstjänsterna är koncentrerade till ett område är de lätta att nå och via samarbete kan biblioteken erbjuda mångsidiga tjänster. Å andra sidan når biblioteken kanske inte invånare som strövar runt i SL på måfå. Att biblioteken finns i SL ger dem inte automatiskt många kunder. Också i SL gäller det att marknadsföra sig och att erbjuda sådan service som kunderna behöver/är intresserade av.

Sociala nätverk

Jag råkade på en intressant studie från USA Student Facebook, My Space Use Predicted By Race, Ethnicity, Education http://www.sciencedaily.com/releases/2007/11/071119170137.htm där man undersökt hur etnisk tillhörighet och utbildning påverkar valet av socialt nätverk. Studien omfattar universitetsstuderanden vid University of Illinois, Chicago. I undersökningen kunde man konstatera att studeranden men spansk, asiatisk och asiatisk-amerikansk bakgrund föredrar My Space medan vita universitetsstuderande främst använder Facebook. Föräldrarnas utbildning påverkar också valet av socialt nätverk. Studerande vars föräldrar är högt skolade använder Facebook medan My Space-användarnas föräldrar har en lägre utbildningsnivå. Undrar om det finns någon liknande skillnad i val av nätverk i Finland. Föredrar t.ex. finlandssvenskar något visst nätverk framom något annat? Borde biblioteken ta dylikt i beaktande då man väljer att profilera sig i något socialt nätverk? Väljer man endast ett nätverk når man kanske bara en del potentiella kunder.

Efter närstudieträffen

Närstudieträffen var givande med många lärorika presentationer. Det var intressant att prova på Jaiku men jag hade nog ibland svårt att koncentera mig på att samtidigt skriva kommentarer, lyssna och titta på powerpointen. Sedan gällde det också att hela tiden uppdatera för att kunna se allas kommentarer. Fördelen med Jaiku är att man i lugn och ro kan läsa och begrunda kommentarerna efter presentationen.

Bibliotek 2.0 (övning 8.1.)

Både Ann Arbor District Library (AADL) och The University of Saskatchewan Library har bra tillämpningar på RSS-flöden. I AADLs "Wall of Books" kan man gå in på en webbsida med bokpärmar. Då man klickar på pärmen får man uppgifter om boken via bibliotekets online katalog. The University of Saskatchewans lista på tidskrifter och databaser med RSS-flöde man kan prenumerera på, erbjuder ett enkelt sätt att nå och följa med t.ex. en viss tidskrift. Jag skulle bra kunna tänka mig att använda RSS-flöden på samma sätt som ovannämnda bibliotek. Båda tillämpningarna är användarvänliga och undelättar för kunden att nå bibliotekets samlingar. Att skapa Wall of Books och tidskrifts och databaslista med RSS-flöden kräver säkert en viss mängd tekniskt kunnande och tid. Regelbunden uppdatering av "bokväggen" och tidskriftslistan torde inte vara väldigt tidskrävande.

AADLs hemsida innehåller 16 bloggar med olika teman , t.ex. Books, author, reading, Video Blog, Library News och AXIS for teens and tweens. En hemsida med bloggar är betydligt mera interaktiv än en traditionell hemsida. Kunderna har möjlighet att kommentera, ge boktips och skriva bokrecensioner.. Princeton Public Librarys "Book Lovers Wiki" består av 17 kategorier (Mystery, horror, Romance, Short Stories...). Man väljer den kategori som intesserar och kan sedan referera och recencera böcker inom denna kategori. Både blogg och wiki är bra exempel på Bibliotek 2.0 tjänster som som involverar kunden i skapandet av tjänsten. En blogg eller wiki är inte svår att skapa men det tar tid att regelbundet uppdatera. Dessutom gäller det att kontrollera innehållet kunderna skriver så inget kränkande material finns med. Jag kunde bra tänka mig att jobba med både bliggar och wikin, förutsatt att arbetsgivaren är positivt inställd och arbetstid för skötseln av bloggen/wikin ges.

Kollade ännu upp Keski-Espoon kirjasto på You Tube och kunde konstatera att videornas kvalitet var mycket varierande. "Keski-Espoon kirjaston esittelyvideo" var dåligt gjord och intetsägande. Den verkade vara gjord av barn för barn?? Idén med att presentera bibliotekets utrymmen och tjänster i videoform är bra, men då måste man nog tänka en del på utförandet också. "Runobileet"-videon var så tråkig att den nog inte får någon att läsa dikter. Däremot var videon om hur man använder låneautomaten informativ och en bra tillämpning av biblioteket på You Tube. Interaktiviteten består av att tittarna kan kommentera och betygsätta videona. Videon i You Tube är ett bra sätt att nå ungdomar men kräver att biblioteket har videokamera samt någon form av planering på vad man filmar. Att på måfå gå runt och filma bibliotekets inredning ger inte särskilt lockande videon.

Det verkar som om Bibliotek 2.0 tillämpningarna verkar ha kommit igång rätt nyligen här i Finland medan man på endel bibliotek i USA och Storbritannien kommit väldigt långt i utvecklandet av Bibliotek 2.0 tjänster. Det var givande att bekanta sig med hur olika bibliotek i praktiken tillämpar Bibliotek 2.0.

Uppgiftsbeskrivningen för övningen var en aning oklar. Skulle de tre biblioteken vara från samma grupp (t.ex. RSS) eller skulle man välja ett bibliotek från tre olika grupper?
Fundera på vilka element av dessa ni kunde ta ibruk i ert bibliotek. - Alla på kursen jobbar ju inte på bibliotek, men visst kan man fundera på vilka tjänster man kunde tänka sig att jobba med.

Veckoartikel - övning 8.1

Artikeln Library 2.0 Service for the next- generation library tar upp varför och hur biblioteken skall få sin service mera Bibliotek 2.0-inriktad. Biblioteken är vana att fokusera på kunder de redan når. Om en stor del av kunderna rör sig på webben via t.ex. bloggar och sociala nätverk är det viktigt att också biblioteken finns där. Bibliotek 2.0 tillämpningar gör att biblioteken blir synliga och viktiga också för dem som anser sig få all den information de behöver via webben. Casey & Savastinuk anser att alla bibliotekstjänster, både fysiska och virtuella, som framgångsrikt når kunden samt gör kunden delaktig i skapandet av tjänsten och som regelbundet evalueras kan anses vara en Bibliotek 2.0-tjänst. En bibliotekstjänst är således inte automatiskt Bibliotek 2.0, bara för att den är ny. J.M.Maness anser däremot i artikeln Library 2.0 Theory :Web 2.0 and its Implications for Libraries (s.3) att Bibliotek 2.0 gäller endast webb-baserade bibliotekstjänster. Enligt Maness skall Bibliotek 2.0 tjänster vara användarcentrerade, erbjuda multimediala upplevelser, vara socialt berikande och innovativa på det samhälleliga planet dvs. förändras med samhället och låta också användarna förändra biblioteket.

Bibliotek 2.0 kan använda sig av olika webb 2.0 teknologier såsom bloggar, wikin, sociala nätverk, taggning, Rss-flöden och IM. Att komma igång med Bibliotek 2.0 tjänster är inte alltid så lätt. Bristande resurser gällande lämplig datautrustning och programvara eller IT-kunnig personal kan utgöra ett problem. Ibland kan personalens negativa attityd gentemot Bibliotek 2.0- teknologi (t.ex. bloggar och wikin hör inte hemma i biblioteksvärlden) stoppa utvecklingen.

För att komma igång med Bibliotek 2.0 skall man börja med någon enstaka tillämpning, t.ex. en blogg. Om man samtidigt inför många nya tillämpningar/tjänster kan det vara svårt att hinna uppdatera alla. Man är ofta väldigt entusiastisk i början, men intresset får inte falna för snabbt. Bibliotek 2.0 tjänsterna sköter sig inte på egen hand. Det behövs bibliotekspersonal med ett långsiktigt engagemang som kontinuerligt uppdaterar och utvecklar tjänsterna. Vid skapandet av Bibliotek 2,0 tjänster bör man, precis som vid traditionella bibliotekstjänster, också komma ihåg kundsekretessen. Det gäller för varje bibliotek att skapa sin egen modell för Bibliotek 2.0 tjänster - att skapa tjänster som framför allt är till nytta för kunderna, men som också stöder bibliotekspersonalens arbete.

Sociala nätverk (övning 6.2)

Ning (wwww.ning.com) var för mig ett helt obekant, så för att ta reda på vad Ning har att erbjuda valde jag detta nätverk för övningen. Ning skapades i okt 2004 med idén att vem som helst skall kunna skapa ett socialt nätverk (en grupp) för vad som helst. Varje medlem har en profil + blogg. Man kan välja att gå med i en grupp som redan finns eller skapa ett eget socialt nätverk.

I Ning fanns det många biblioteksrelaterade grupper, både grupper för bibliotekarier och bibliotek som skapat ett socialt nätverk. Library 2.0 är t.ex. en grupp där bibliotekarier och andra intresserade av Bibliotek 2.0 kan diskutera och utbyta idéer."Library Youth and Teen Services" verkade ha många tips på vad biblioteken kan ordna för ungdomar. Som exempel på bibliotek i Ning kan nämnas Roselle Public Library Network, Illinois, USA . Bibliotekets sida i Ning har, såsom de flesta andra grupper, blogg, diskussionsforum, evenemangskalender, medlemsprofil-sida, RSS-flöden samt möjlighet att lägga in bilder, foton, och videon. På sidan kan man också söka i bibliotekets online katalog samt gå in på bibliotekets hemsida. Man kan också kolla upp nytt material på t.ex. barn eller vuxenavdelningen. I Ning har biblioteken möjlighet att presentera sin verksamhet på ett mångsidigt sätt, men jag tyckte att åtm. Roselle Public Librarys välkomstsida i Ning gav ett rörigt intryck då det fanns så många funktioner på samma sida.

Största delen av biblioteken på Ning verkade vara från USA. Jag hittade endast några nordiska grupper för bibliotekarier, t.ex. miniabibliotek.se. Eftersom en del av grupperna kräver en inbjudan för att man skall kunna bli medlem, så även miniabibliotek.se, gick det inte att titta närmare på gruppens sida. Det enda finska bibliotek jag hittade var Jakobstads bibliotek som hade skapat gruppen "Web 2.0 för personalen". Också denna grupp kräver inbjudan.

"Bokemma - en studiecirkel för ungdomar" , ordnad av Studiefrämjandet och biblioteken i Kristianstad, Sverige, verkade vara en intressant grupp. Här kan man välja mellan tre teman, Fantasy, Kärlek och Livet liksom och sedan diskutera böcker inom det valda temat. På sidan fanns också en bloggen "Aktuella böcker på svenska".

Ning ger biblioteken möjlighet att nå kundgrupper som tillbringar mycket tid i sociala nätverk. Bibliotekspersonalen kan bilda olika intressegrupper som begränsas till endast det egna biblioteket eller som är öppet för alla. Vill man utnyttja alla funktioner Ning kan erbjuda tar det säkert en hel del tid för biblioteket att skapa en grupp. Blogg, evenemangskalender och materialnyheter måste ständigt uppdateras. Det skall finnas någon som kollar blogginlägg och tar bort eventuella osakliga eller kränkande inlägg.

I Ning finns möjligheten att via inbjudan begränsa vem som har tillträde till en grupp. Denna funktion är inte särskilt vettig för bibliotek, eftersom en grupp som är svårtillgänglig lätt blir obesökt. Biblioteken vill ju nå så många människor som möjligt. Grupper för bibliotekarier kan vid behov använda begränsningsfuntionen. Biblioteken är offentliga institutioner så de uppgifter som sätts ut i Ning skall vara fritt tillgängliga för alla. Om bibliotekarierna presenterar sig på
bibliotekets sida gäller det att noga fundera vilka uppgifter man ger ut om sig själv. Skall personalen t.ex. presenteras med foto eller inte?

Veckoartikel-övning 6.1

Artikeln Case Study 5: Libraries and Facebook tar upp hur bibliotek och bibliotekarier kan använda den sociala nätverkstjänsten Facebook. Bibliotekariernas åsikter gällande användandet av Facebook verkar vara tudelade. Endel bibliotekarier är väldigt ivriga på att använda Facebook och andra sociala nätverkstjänster som en del av bibliotekets verksamhet, medan andra anser att biblioteken inte bör befatta sig med sociala nätverkstjänster bl.a. för att tjänsterna är kommersiella och för att det kan uppstå problem med datasekretessen.

Styrgruppen för LASSIE-projektet skapade egna profiler på Facebook för att studera om/hur tjänsten kan användas inom biblioteksvärlden. Man konstaterade att bibliotekarierna via Facebook kunde skapa yrkeskontakter och utbyta åsikter och ideer. Facebook har också olika grupper för bibliotekarier, såsom Librarians and Facebook, som man kan bli medlem i.

Sociala nätverkstjänster erbjuder biblioteken ett bra forum att nå ungdomar som tillbringar en stor del av sin tid i olika sociala nätverk, men som kanske inte besöker bibliotekets webbsida eller det fysiska biblioteket. Biblioteken kan lära sig om kundernas intressen och önskemål genom att kolla upp i vilka nätverk kunderna rör sig och sedan integrera sig i kundernas sociala nätverk och använda dem för att marknadsföra sina bibliotekstjänster samt utveckla tjänsterna så de svarar mot kundernas behov. Marknadsföring inifrån, där kunderna finns, är effektivare än marknadsföring utifrån. (Farkas: Social Software in Libraries, s. 138, 139)

Att skapa en profil på Facebook eller MySpace gör inte automatiskt biblioteket mera trendigt eller synligt. Profilen måste erbjuda kunderna information och service för att de skall återkomma till sidan. Bibliotekets Facebook-profil kunde erbjuda kunderna t.ex. nyheter, information, feedbacksida, portal till bibliotekstjänster. Facebook har ett antal biblioteksrelaterade applikationer såsom JSTOR Search, Books i read och World Cat Search. Många bibliotek i USA och Storbritannien verkar aktivt ha tagit i bruk olika sociala nätverkstjänster.

För att ett bibliotek skall kunna profilera sig på t.ex. Facebook krävs det att det finns någon i personalen som tar sig an uppgiften att skapa en profil samt uppdatera och underhålla den. Det tar kanske inte så lång tid att skapa en profil, men att uppdatera den kräver långsiktigt engagemang och en hel del arbetstid.

Nu har jag då registrerat mig i Delicious, skapat beställning på taggarna library2.0 och virtual world och prenumererat på dem till Google Reader. Kursarbetet skall handla om virtuella världar så jag hoppas att jag via virtual world-taggen hittar någon bra text om detta. Jag har också provat på att skapa några bokmärken. Delicious verkar vara ganska enkelt att använda. Eftersom det varit svårt att hitta artiklar om reddit, och wiki-artikeln i min grupp ska handla om reddit och delicious, skall jag kolla om jag via delicious lyckas vaska fram någon bra artikel som gäller reddit. Mitt Delicious-konto har följande adress: http://delicious.com/katja4

Veckoartikel övning 5.1

Veckoartikeln, Tagging, Folksonomy & Co - Renaissance of Manual Indexing, behandlar samma tema som artiklarna jag läste förra veckan, dvs. social bokmärkning och folksonomier. Taggning och traditionella system för organiserandet av kunskap med kontrollerad vokabulär ses ofta som varandras motpoler, men enligt Voss är taggning egentligen en form av manuell indexering på webben. Idén med taggning är att slutanvändarna, inte experter, indexerar material och att taggarna genast syns på webben. I dagens läge finns det många tjänster på webben som stöder taggning, men grundidén för alla tjänster är densamma: Tjänsterna skall vara enkla att använda och så öppna som möjligt.

Taggning använder en fri vokabulär, vilket har både för- och nackdelar. Språket är visserligen vardagsnära men det är svårt att ta hänsyn till t.ex. synonymer och homonymer. För att, åtminstone delvis, råda bot på detta kan bokmärkningstjänsterna ha en funktion som rekommenderar taggar som används för ett visst ämne eller föreslår synonymer. Ett annat sätt är skapandet av kluster, t.ex. Flickr använder ett kluster-system. (Farkas:Social Software in Libraries, s. 138) Trots att de sociala bokmärkningstjänsterna använder fri vokabulär, finns det alltid någon form av feedback som "styr" taggandet mot konsensus. Wikipedias kategori-system är ett exempel på social bokmärkning med hjälp av en tesaurus.

Social bokmärkning är inte en snabbt övergående trend, utan är här för att stanna. De sociala bokmärkningstjänsterna kommer säkert att vidareutvecklas och förbättras. Bibliotek som vill följa med sin tid kan knappast helt ignorera dylika tjänster. Det gäller emellertid att kunna plocka ut och tillämpa de bästa bitarna i systemet, så att både kunderna och personalen kan dra nytta av tagging/social bokmärkning.

Veckans artikel gav mig egentligen inget nytt gällande taggning/social bokmärkning, då mina artiklar från förra veckan behandlade samma ämne. Överlag tyckte jag att veckoartikeln var rätt tråkig att läsa, hälften bestod dessutom av referenser. Däremot var Etches-Johnsons artikel, The Brave New World of Social Bookmarking, som ingick i litteraturen för modul 5, informativ och lättläst och kunde ha gett ett större underlag för diskussion än Voss text.

Virtuella världar

Virtuella världar verkar vara väldigt aktuellt just nu. För en vecka sedan skrev Helsingin Sanomat om Second Life och i söndagens (8.2) HS fanns igen en artikel, Kahden maailman kansalainen, som behandlar virtuella världar. Chefen för IBM, Neil Katz, jobbar dagligen i någon virtuell värld, då bl.a. en del av företagets möten sker virtuellt. Virtuella världar kommer att ha många användningsområden t.ex inom digital arkeologi och hälsovård ( bl.a. för rehabilitering av autister och traumapatienter). Katz säger att tekniken för att skapa virtuella världar ännu inte är färdigt utvecklad och att virtuella världar kommer att nå den stora allmänheten tidigast om fem år. I framtiden kommer kanske virtuella och "riktiga" människor att kunna umgås i samma rum.

"Falsk "Alexander" skickade fula budskap"

I Hbl sö 8.2 ingick en artikel "Falsk "Alexander" skickade fula budskap" som behandlar stöld av nätidentitet. Någon hade tagit bilder från 16-åriga Alexander Sjöbergs Facebook-sida och öppnat en programfil i hans namn i irc-galleriet och därefter lagt ut obehagliga meddelanden i hans namn på kompisarnas irc-sidor. Fallet är polisanmält - ett "litet skämt" kan sluta i fängelse. Jag tycker det är bra att dylika händelser tas upp och diskuteras i medierna. Många barn och unga, t.o.m. vuxna, förstår inte hur allvarligt det är att t.ex. skicka meddelanden i någon annans namn eller att sprida elaka rykten. Det är inte fråga om "ett litet skämt" utan något som kan leda till böter eller fängelse.

Becoming Wikipedian

Jag tyckte att artikeln "Becoming Wikipedian: Transformation of Participation in a Collaborative Online Encyclopedia" som hörde till litteraturen för modul 4 var intressant att läsa och gav mig en ny infallsvinkel på Wikipedia. Jag har aldrig tänkt på Wikipedia som ett samhälle med olika regler och roller, utan främst som en källa för information. Skribenterna har forskat i hur man blir medlem i Wikipedia-samhället och vilka roller olika personer i samhället har. Man börjar som novis då man främst använder sig av tjänster (encyklopedi konsument) och blir så småningom expert då man är med och skapar innehåll (encyklopedi skapare).

För experterna, wikipedianerna, verkar Wikipedia som helhet så småningom bli viktigare än enskilda artiklar. Wikipedia är som ett samhälle med gemensamma regler (rekommendationer för hur artiklar skall skrivas och editeras) där wikipedianerna har olika uppgifter. Någon är informatör/rådgivare som kontrollerar hjälp-sidorna och ger råd samt svarar på frågor, någon annan är medlare och hjälper till att lösa konflikter gällande inehållet i artiklarna och en tredje blir administratör och jobbar med att avlägsna vandalism och editera sidor. Inom Wikipedia finns t.o.m. en välkomstkommitte som hälsar nya medlemmar välkomna.

För några veckor sedan läste jag i Helsingin Sanomat en artikel, "Encyclopedia Britannica muuttumassa Wikipedian kaltaiseksi", om att Britannicas nätversion skall bli lik Wikipedia. Vem som helst kan föreslå förändringar till artiklarna i Britannica. Om redaktörerna godkänner förändringen, görs den och skribentens namn läggs till listan på författare i slutet av artikeln. Detta är Britannicas sätt att "följa med sin tid" och svara mot förändringarna i informationsproduktionen på internet. Britannicas vd Jorge Cauz säger att skapandet och dokumenterandet av kunskap sker i samverkan mellan människor, men är dock inte en demokratisk process. I motsats till Wikipedia tar Britannica ansvar för fakta de publicerat.

Övning 4.1

För denna övning skulle vi alltså att läsa och kommentera två artiklar som tar upp det tema som wikiartkeln skall handla om. Så det gällde för mig att hitta artiklar som handlar om delicious och reddit. Jag tyckte det var svårt att hitta intressanta artiklar om hur delicious och reddit kan användas i biblioteksvärlden. Bloggar med korta inlägg finns det däremot mängder av. Efter en hel del sökande valde jag följande två artiklar: M.L Rethlefsen : Tags Help Make Libraries More Del.icio.us Library Journal, 9/15/2007 http://www.libraryjournal.com/article/CA6476403.html och R.Sellberg: Weinberger: Internet är slutet för Aristoteles , 2007 http://www.daytona.se/blogg/weinberger-internet-ar-slutet-for-aristoteles

I artikeln Tags Help Make Libraries More Del.icio.us säger Rethlefsen att sociala bokmärkningstjänster såsom delicious hjälper biblioteken att överbygga klyftan mellan bibliotekens behov av att erbjuda kontrollerad, pålitlig och välorganiserad information och kundernas behov av information som är lätt att nå och använda via webben. Vilken är då nyttan av att använda social bokmärkningstjänster på biblioteken? Tjänsterna är lätta att använda och kräver inget större tekniskt kunnande vilket sänker tröskeln för deltagande, både för bibliotekets kunder och personalen. "Delicious helps "less tech-savvy librarians have an equal voice in the collection", insted of havin one or two librarians editing static web page." Delicious är flexibelt också p.g.a. att det inte är bundet till en viss dator, utan fritt tillgängligt överallt där internet finns.

Bibliotek som redan använder sig av delicious är t.ex. the Nashville Public Library som har "tag clouds" på sin webbsida. Kunderna kan enkelt hitta information inom olika ämnen genom att klicka på en tag. En del bibliotek ordnar också kurser i användningen av delicious. Databaser och bibliotekskataloger baserar sig på en kontrollerad vokabulär medan delicious taggar möjliggör användning av "vanligt språk". Eftersom delicious bildar ett nätverk där man delar sina egna bokmärken med andra över internet, bidrar bibliotek med delicious inte enbart med kunskap till sina egna kunder utan också till andra bibliotek och icke-bibliotekskunder.

Rethlefsen nämner också andra sociala bokmärkningstjänster såsom Library Thing och SOPAC (the social library catalog) vid Ann Arbor District Library, MI. I SOPAC är taggning integrerat med bibliotekskatalogen. Vem som helst kan skapa ett konto på bibliotekets webbsida och börja tagga samt recensera och kommentera katalogens poster.

Artikeln Weinberger: Internet är slutet för Aristoteles kommenterar David Weinbergers bok "Evrything is Miscellaneous" (2007) . Aristoteles ansåg att universum kunde klassificeras endast på ett sätt. Fortfarande, 2300 år senare, är biblioteken organiserade efter den principen. Allt material är organiserat i en fastställd hierarki av kategorier. Varje bok kan bara stå på en hylla i taget. Då man använder den sociala bokmärkningstjänsten delicious behöver man inte välja endast "en hylla". Ett bokmärke kan samtidigt handla till 73% om fåglar och till 89% om gnagare.

Weinberger anser att internet kommer att bli slutet för den gamla typen av taxonomi på biblioteken. Internet ställer s.a.s. alla böcker på övrigt-hyllan, vilket enligt Weinberger är bättre och mer effektivt än det tidigare systemet eftersom samma innehåll kan vara relevant av olika anledningar vid olika tillfällen. I slutet av artikeln finns en video på en intervju med Weinberger.

I motsats till Weinberger anser Farkas (Social Software in Libraries, 2007, s. 137,138) att de sociala bokmärkningstjänsterna/folksonomierna har nackdelar som gör att de inte kommer att utkonkurrera taxonomierna. Taxonomiernas vokabulär är kontrollerad, vilket gör att de, i motsats till folksonomier, bl.a. beaktar synonymer och homonymer. Söker man således på taggen "cinema" i en folksonomi kan man missa alla poster som endast taggats på "movies" eller "films". I en bibliotekskatalog hittas alla poster under termen "motion pictures". I folksonomierna taggar människor på olika sätt, så taggningen kan variera mycket gällande noggrannhet. Den som söker efter alla artiklar inom ett visst ämne kommer att ha svårt att hitta dem i en folksonomi. Folksonomierna kommer således, enligt Farkas, aldrig att helt ersätta taxonomierna på bibliotek. Eftersom det är omöjligt att katalogisera hela www med kontrollerad vokabulär kommer folksonomierna att ha sin givna plats inom www.

Jag har också själv svårt att tro att folksonomierna i sin nuvarande form helt skulle ersätta taxonomierna på biblioteken. Folksonomierna kan däremot komplettera taxonomierna samt hjälpa till att skapa någon form av ordning på mängden av material i www.

Om övning 3.1 och bloggar

Efter min första vecka som bloggare kan jag konstatera att det är intressant men väldigt tidskrävande att både hinna uppdatera sin egen blogg och att samtidigt regelbundet följa med 31 kursbloggar. Artikeln som vi skulle läsa för övning 3.1 om bloggar och bibliotek ger basinfo i komprimerad form för den som vill starta en biblioteksblogg. Jag tyckte inte att artikeln gav mig något nytt om bloggar, då jag före artikeln läst en del av kurslitteraturen. Speciellt boken Social Software in libraries har ett bra och informativt kapitel om bloggar och bibliotek (kap. 2), som jag tyckte var mera givande att läsa än artikeln. För den som inte vet något om bloggar och bloggning ger Jonas Webresurs (www.jonasweb.nu) en lättfattlig introduktion.

I Helsingin Sanomat sö 25.1.09 hittade jag en artikel, Verkon kuningatar, om hur politiska bloggar i USA blivit seriösa konkurrenter till traditionella media. En del bloggar har utvecklats till nättidningar som inte bara har länkar till olika nyhetssidor, utan som också söker egna nyheter. En av de mest framgångsrika är HuffPost som startade som Arianna Huffingtons blogg. HuffPosts framgång beror till stor del på att Huffington lyckats få kända namn inom politik, business och underhållning(t.ex. utrikesm. Hillary Clinton och förf. Norman Mailer) att ställa upp som bloggare.

Övning 3.1

Artikeln Why and How to Use Blogs to Promote Your Library's Services tar upp bloggar som ett effektivt sätt för biblioteken att marknadsföra sina tjänster. Via bloggar kan biblioteken nå kundgrupper, t.ex. tonåringar och unga vuxna, som man kanske inte nått via traditionell marknadsföring (broschyrer, annonser i tidningar m.m.). Bloggar som marknadsföringsverktyg är också mera kostnadseffektivt än broschyrer och annonser.

Då biblioteket gått in för att skapa en blogg gäller det att fundera vilken kundgrupp bloggen riktar sig till, så att innehållet möter gruppens behov/intressen. Man läser ju knappast bloggar som behandlar ämnen som man överhuvudtaget inte är intresserad av. Det behövs således olika bloggar för olika kundgrupper. T.ex. The Darien Libary i Darien/USA har 10 bloggar: en blogg för barn, en för tonåringar, en för böcker, bibliotekschefens blogg osv. (Casey: Library 2.0, s. 71,72) På detta sätt når biblioteket olika intressegrupper och ger hela samhället en möjlighet att samverka med biblioteket.

En bra biblioteksblogg består enligt Fichter (s. 3) av tre ingredienser: inspiration, motivation och engagemang. Det gäller att hitta en bibliotekarie som är en skicklig skribent och som åtar sig att regelbundet uppdatera biblioteksbloggen. Det bästa sättet att få en välbesökt blogg är regelbundna, intressanta och välskrivna poster. Eftersom blogosfären består av miljontals bloggar är det viktigt att profilera sig, att skilja sig från mängden. T.ex. ett lockande namn kan få någon att intressera sig för bloggen. I Fichters artikel finns en lista på olika biblioteksbloggar (Peter Scott's list of Library weblogs). Då jag snabbt ögnade igenom listan fastnade jag genast för en blogg med namnet Exploding Library . Jag blev nyfiken och var helt enkelt tvungen att titta närmare på innehållet, som nog inte var lika "explosivt" som namnet antydde. Ett annorlunda namn på bloggen kan locka läsare till bloggen, sedan måste förstås också innehållet vara intressant för att hålla kvar läsare.

En ny blogg behöver aktiv marknadsföring för att komma igång, t.ex. genom e-postmeddelanden, länk till bloggen från bibliotekets hemsida, ordna kurser i bloggning på biblioteket och använda bibliotekets blogg som exempel, flyers och bokmärken. (Farkas: Social software in Libraries, s. 25,26)

Eftersom bloggarna är ett effektivt sätt för biblioteken att marknadsföra sig på och nå nya kundgrupper samt skapar interaktivitet mellan kund och bibliotek, borde bloggarna bli en del av bibliotekens marknadsföringsstrategi, så att biblioteksbloggar inte är något som ivriga bibliotekarier skall sköta på sin fritid, vilket säkert i dagens läge sker på många bibliotek.

Efter närstudieträffen

Nu då det gått några dagar sedan närstudieträffen har jag så småningom hunnit organisera tankarna och smälta allt nytt. Jag har visserligen läst bloggar, men aldrig haft en egen blogg. Powerpointpresentationer och beställning av RSS-flöden var också nytt för mig. Att prenumerera på RSS-flöden verkar vara ett enkelt och bekvämt sätt att följa med vad som händer inom ett nyhetsområde, så detta kommer jag säkert att använda mig av också efter kursen. Närstudieträffen gav mig också en helt ny syn på Second Life. Jag har uppfattat Second Life som en virtuell "spelvärld" där man kan fördriva tiden, men Second Life kan ju användas till väldigt mycket: kommunikation och informationsspridning (t.ex. patientorganisationer och bibliotek), rekrytering av personal, plats för föreläsningar m.m. Det finns säkert användningsmöjligheter som ännu inte "uppfunnits". Visst har virtuella världar också sina avigsidor. I bl.a. USA finns det människor som sagt upp sig från sitt jobb och lever hela sitt liv i Second Life, inkomster får de genom att t.ex. designa kläder som sedan säljs till övriga invånare. Jag kommer nog inte att tillbringa timtal i Second Life's virtuella värld, men att då och då gå in och kolla vad som händer kan vara intressant.

Närstudieträff 23-24.1.09

Klockan närmar sig fyra och det börjar bli dags att avsluta närstudieträffen. Den interaktiva webben verkar vara en intressant men arbetsdryg kurs. Just nu känns det som om huvudet är fullt av bloggar, wikin och Second life i en oorganiserad röra, men allting klarnar säkert under kursens gång, hoppas jag...

Hejsan!

Dethär är det första inlägget i min nya blogg. Jag har tidigare läst bloggar, men inte själv skrivit , så det ska bli intressant att prova på att blogga.